Paxa <3

För fem veckor sedan, känns som om det var förra veckan, var jag i Fjugesta och tog hand om hundar, valpar och fåren. Jag älskar att vara i Fjugesta hos Fanny & Thomas, det är som mitt andra hem. Jag och Best hade gått vallhundkurs på lördagen för Thomas och Minou inne i Örebro. På söndagen hade jag det supermysigt med alla hundarna och 4,5 veckors valparna. Jag och Best tog hand om fåren. Vi var ute och busade i snön med de söta valparna.

Thomas sa att jag kan promenera hundarna i kohagen, där kan de få busa i snön. Jag planerade att åka skidor med Best och Paxa på eftermiddagen, men först en promenad med de andra hundarna som var hemma. Jag tar med mig Best, Paxa, Jen, Pogue, Kat, Volt & Leet, på en härlig vinterpromenad. Dom leker och har så roligt med varandra. Valparna busar med Jen. Cockrarna rullar sig i snön och Best och Paxa jagar varandra. Och jag är sådär löjligt lycklig av att se dem ha så roligt ihop. Vilken härlig vinterdag!

Jag svänger av in mot hagen, men hör att något plaskar. Nej – någon hund badar i ån! Ser Paxa i vattnet och ropar på henne för att hon genast ska komma upp därifrån. Jag får flashback till Forshaga, då min flat Baccus hamnade i Klarälven på vintern. Rädslan för vad som skulle kunna hända – men det händer ju inte, det är bara läskigt under tiden. Alla hundar följer med mig mot hennes håll, jag beordrar ligg/stanna kvar åt alla vuxna hundar och lockar på valparna. Sätter mig i snön, nära kanten. Paxa har gått genom isen och simmar omkring i sin egen isvak. Berömmer henne för att hon har sönder isen och försöker komma in mot mig, duktig Paxa fortsätt så. Vattnet är iskallt och det är strömt i ån, men precis där Paxa sprang ut är det is. Isen går sönder där hon plaskar, men den är jobbig att ha sönder. Jag sitter och håller i valparna och ser till att ingen annan hund rör sig. Nej det här går inte, hon måste ha sönder isen utåt mot där det är öppet vatten för att kunna simma bort och ta sig upp på ett annat ställe. Jag springer och pulsar i snön upp för slänten och bort till ett annat ställe där hon skulle kunna ta sig upp, bara hon kommer ut i vattnet där det inte finns någon is. Pratar med henne hela tiden och berömmer henne när hon försöker ha sönder isen på rätt ställe. Men hon försöker mest inåt mot land, där isen är jobbigast att ha sönder. Ringer Thomas om hjälp! Han ringer grannar som kommer så snabbt dom kan på en fyrhjuling på andra sidan ån. Jag kastar pinnar åt rätt håll, ropar och ropar på henne. Hon är riktigt trött och kommer under vattenytan för första gången. Hon ylar efter hjälp och ljudet av hennes skrik gör så fruktansvärt ont. Grannarna på andra sidan försöker få henne att byta riktning. Paniken! Nu har vi inte många minuter på oss. Paxa! Paxa! Nu hoppar jag i, nu hoppar jag i, skriker jag. I iskalla svartån, en isvak med vinterkläder. Till vilket pris då? Vi säger att jag hoppar i, får upp Paxa, fler hundar ramlar i och vi kommer inte upp. Grannarna skriker åt mig att vända hem med de andra hundarna. Jag springer i djupsnön med de andra hundarna tillbaka till gården. Hämtar en grind, som jag släpar och springer tillbaka med ner till ån. Men det är försent. Jag kunde inte rädda Paxa. :'(

Chocken är obeskrivlig och överväldigad. Thomas är tillbaka på gården så fort han kan. Jag vet inte vart jag ska ta vägen för att jag är så ledsen. Det är så obeskrivligt sorgligt och jag är fruktansvärt ledsen över att Thomas förlorade två av sina fina hundar inom loppet av tre månader.

Veckan/orna efter är riktigt tung. Jag spenderar mycket tid med Thomas, han är helt fantastisk att prata med, och överlevande hundar & valpar. Kramar om finaste Kat som kommer att sakna sin soulmate. Vi alla saknar Paxa.

403538_10151151653571956_1818668181_n Foto: Thomas Stokke
Den finaste vorsteh-flickan som sprungit på denna jord <3

Som en god vän sa till mig,
Paxa lider inte längre, förhoppningsvis så springer hon på de finaste ängarna.
Det är vi som lider.

IPA 9 veckor

I måndags kräktes Ipa upp sin Vom og Hundemat på eftermiddagen. Jag gav henne halvportion blandat med vatten till kvällsmat, den maten behöll hon heller inte. Tisdag morgon får hon miniportion, behåller inte maten. Jag åker och köper Hills i/d och provar med miniportion av det som ska vara snällt för magen. Hon sover en timme och kräks sedan igen. Nästa miniportion vill hon inte pröva att äta, utan bara lägger sig ner. Vi åker in till närmaste veterinär på akuttid. Röntgenbilder visar tydligt att det finns främmande föremål i magen, ser ut som stenar. Hon äter ju grus utomhus och nyfiken på det mesta!

Vi åker direkt till jourkliniken, Djursjukhuset i Kumla. De tar väl hand om oss när vi kommer in. Ipa blir undersökt, hon är trött och slö. Veterinären kollar ordentligt på röntgenbilderna och hon blir inlagd för övervakning och utredning. Det finns en risk för att de måste gå in och operera henne. Jag åker hem till Sofia, hämtar Best och bestämmer mig för att sova över hos Sofia som bor nära Djursjukhuset. Oroliga timmar passerar. Sent på kvällen ringer de upp mig och säger att de har tagit nya röntgenbilder och stenarna har inte flyttat på sig, de vill göra en bukoperation och jag ger dem mitt medgivande. Jag vill endast bli uppringd under natten om hon inte skulle klara sig och dö under narkos. Jag var förberedd på att att jag skulle förlora henne, men hoppet är det sista som lämnar en. En tung natt passerar med knappt någon sömn alls. Pratar med fantastiska Karin (vän och leg. veterinär) och ser bitar av filmen ”Life of Pi”.

På onsdag morgonen är jag helt slut. Jag går promenad med Best, Said & Tod, när sköterskan ringer upp mig. Operationen har gått bra! De hade hittat något som såg ut som svinto(!) i tarmen. Läget är stabilt, men Ipa är trött och tagen efter operationen och kommer förmodligen att stanna kvar till torsdag. Så skönt med bra besked och hon var i goda händer! Jag och Sofia åker ut till Fjugesta för att valla och umgås med Fanny, Karin & Maria. På kvällen ringer det från Djursjukhuset – säger att lilla Ipa har som på en knapptryckning blivit pigg och skriker efter att få komma hem! Lillskruttan. Jag fick hämta hem henne på permission, med mediciner och strikt matschema och komma tillbaka om hon skulle bli sämre. Så skönt att få hämta hem henne, men jag var orolig över hur natten skulle gå.

Natten gick bra. Torsdagen gick i ett hela dagen. Näringsschema med Hills a/d och mediciner. Jag ställde klocka hela tiden, men Ipa var så duktiga att komma och säga till mig vid sängen så fort hon vaknade och ville ut och/eller var hungrig. För jag sov så fort hon sov, för jag har flera dagars sömn att ta igen. Hon åt a/d utspätt med vatten som en soppa 8 gånger om dagen. Idag fredag har hon ätit a/d med lite mindre utspätt vatten 6 gånger inklusive mediciner. Igår bajsade hon ut en len liten korv, där det gömde sig en liten sten inlindat. Och på kvällen tog hon i och bajsade ut två ordentliga korvar. Där i gömde det sig en bit hundfäll… Nu ska op-såret på magen (och i tarmen) förhoppningsvis läka ihop fint och stygnen ramla bort. Öka succesivt portionerna med mat och sedan börja blanda i hennes vanliga mat.

Den här veckan har varit en mardröm utan dess like! Man brukar säga att ha valp är ett helttidsjobb. IPA – är 24/7 mission att hålla vid liv! Hon är så snabb på att plocka upp grejer utomhus att jag knappt vågar ha henne ute. Hon mår i alla fall väldigt bra nu och är tillbaka i hennes pigga & glada Ipa-humör. Nyfiken på allt och en stark vilja.

Förutom att hon är självmordsbenägen och schizofren, är hon dessutom helt från vettet! Bortsett från det, så är hon helt perfekt! <3 Hon kommer att bli en bra hund, envis vallhund och en fantastisk Agility-stjärna. Håll tummarna för att hon ska bli en frisk hund och få ett långt liv tillsammans med mig och bästa storebror Best! Älskade dumma lilla busfrö vad jag är glad att du lever och ligger här bredvid mig i soffan just nu.

Tack till er som har hjälpt och stöttat mig i det här, ni vet vilka ni är <3 och Tack till Kumla Djursjukhus som räddat livet på lilla IPA <3 2015-02-26 00.22.49 2015-02-26 10.25.56

Välkommen hem FTW IPA

Tisdagen den 17 februari 2015 hämtade jag hem min efterlängtade border collie-flicka. För tre veckor sedan var jag hus och valpvakt hos Fanny & Thomas, Ipa kollade rakt in i mina ögon och jag föll för henne genast. Liten vacker tjej med otroligt mycket lek och vilja. Det är öl-tema på kullen och IPA står för India Pale Ale.

Fay x Epic
Barley, Ipa, Ale, Till, Bud & Mack 5 veckor gammal

Följande bilder är tagna av Fanny Gott

150120-9 150212-1

150130-1

Agilityfilmer

Våren är här och det är mycket agilityträning just nu, och mer blir det! :)
Här kommer lite film. Vi har härliga dagar ute i Fjugesta, hos Fanny och Thomas, där vi tar hand om hundar och får. Blir även en del vallning, vilket är jättekul!
Jag är riktigt förväntansfull på våren och sommaren med kurser inplanerade.